Calm.

Calm. Stillhet. Thoughts on Solitude. 

Is the calm in solitude always present? Is it always good? It can, for sure, be unpleasant sometimes and hurt down to the core. Feel like sitting in a cold, pitch-black or ice white, closet.

To me though, solitude is sometimes an escape but most often a big room, a space, of calm. In this room, I dance freely and ideas are born as easy as a blink. To me, solitude is a safe place.

I like being untouchable. It awakes the glimpse in my eye, the glow in my body. 

Peace. 

 

Måste, är, stillheten i ensamheten alltid befintlig? Är den alltid god? Den kan nog vara obehaglig ibland. Göra ont intill skelettet. Som att sitta i ett kallt, kolsvart eller kritvitt skåp. 

För mig är ensamheten ibland en flykt men oftast ett stort rum, en rymd av lugn. Där dansar jag fritt, och idéer föds så lätt som en blinkning. 

Ensamhet är, för mig, något tryggt. För det allra mesta. 

Jag gillar att vara onåbar. Det väcker glimten i ögat, glöden i kroppen. 

Fred. För det är det vi alla behöver nu. 

Maria. 

FullSizeRender.jpg

First draft of my piece Emptiness... Always a journal close by.

Posted on April 13, 2018 .